Rödlistan ges ut vart femte år och är Sveriges viktigaste underlag för att bedöma arters bevarandestatus. Nästa officiella upplaga, 2025 års rödlista, väntas publiceras i april 2026. Den preliminära listan ger en fingervisning om kommande innehåll och föreslår att åtta svenska fiskarter klassas som akut hotade – den allvarligaste hotkategorin, som innebär att arten löper extremt stor risk att försvinna i vilt tillstånd. Bland dessa återfinns torsken, som tidigare bedömdes som sårbar, men alltså nu har flyttats upp två nivåer i hotkategorin. Bestånden har minskat med över 80 procent i svenska vatten de senaste tre decennierna.
Torsken runt Sveriges kuster är uppdelad i flera isolerade bestånd. På 1980-talet fanns den även i Bottenhavet, men där har den helt försvunnit. I Kattegatt är den nästan borta, och i Östersjön återstår bara två reproducerande bestånd, det östra och det västra, som båda minskat kraftigt. För det östra beståndet finns idag endast Bornholmsdjupet kvar som lekområde, då syrebristen i Östersjön gör att det djupvattnet är så syrefattigt att torskens ägg som flyter i detta vattenskikt dör.
Långvarigt överfiske bakom nedgången
Enligt Svedäng finns flera orsaker till torskens nedgång, särskilt i Östersjön, men inte alla är klarlagda. För det västra beståndet, liksom för Kattegattorsken, är orsaken tydligare: ett alltför hårt och långvarigt fisketryck.
– Periodvisa uppgångar har övertolkats och resulterat i alltför höga fiskekvoter.
Idag är både yrkesfiske och fritidsfiske efter torsk stängt i Östersjön. För det östra beståndet stängdes fisket förutom en viss tillåten bifångst 2019 och för det västra år 2022. Ändå har ingen återhämtning skett. För det östra beståndet är lekbiomassan (den sammanlagda biomassan av alla lekmogna fiskar) mindre än en femtedel jämfört med 1980-talet och de enskilda fiskarna växer dessutom långsammare samt har försämrad kondition. En trolig bieffekt av att bottentrålsfisket efter torsk har minskat i Östersjön är att flera plattfiskarter ökat kraftigt de senaste åren.
Ålen fortsatt kritiskt hotad
Den europeiska ålen klassas fortsatt som akut hotad, både i Sverige och globalt av den internationella naturvårdsunionen IUCN.
– Ålens situation är kritisk. Det bekräftas av de fiskerioberoende trålundersökningar som nu används för att bedöma artens status, säger Henrik Svedäng.
Trots det allvarliga läget är ålfiske fortfarande tillåtet i Sverige och i Havs- och vattenmyndighetens förslag till ny förvaltningsplan föreslås inget totalstopp.
Flera andra arter på randen
Förutom torsk och ål listas även havskatt, havsnejonöga, storfjällig skoläst och lyrtorsk som akut hotade i Sverige. Detsamma gäller hajarna håbrand och håkäring. Även för flera kommersiellt viktiga arter ser utvecklingen mörk ut. Sillen i Östersjön har minskat så pass mycket att den i den preliminära rödlistan flyttats från livskraftig till nära hotad. Det samma gäller för lax och öring.
