Frigolit i flytbryggor – en dold källa till plast i havet

Plast i havet har blivit en av vår tids mest påtagliga miljöutmaningar. När det hamnar i naturen bryts plast ned mycket långsamt och en del former fragmenteras till allt mindre bitar. Plasten bryts dock aldrig ner fullständigt, utan finns kvar i naturen för alltid. En sådan plast är cellplast, mer känd som frigolit. 

Frigolit används ofta i marina miljöer, inte minst i flytbryggor, bojar och andra konstruktioner som behöver flytkraft. Där utsätts material som är oskyddat för slitage och kan smulas sönder i tusentals små partiklar som sprids i vattnet. 

I en ny rapport från Havsmiljöinstitutet kartläggs hur vanligt det är med flytbryggor som innehåller frigolit i Sverige samt förvaltarnas kunskap om materialkompositionen i sina egna bryggor. Undersökningen bygger på flera delar: en genomgång av tidigare forskning, en enkät till kommuner och båtklubbar anslutna till Svenska Båtunionen samt okulära besiktningar av flytbryggor. Tillsammans ger resultaten en bild av att frigolit och annan cellplast är ett mycket vanligt val som flytmaterial i svenska flytbryggor. Fortsatta studier är nödvändiga för att förstå hur stor miljöpåverkan detta har i fråga om plastläckage till den marina miljön.

Arbetet med att minska spridningen av cellplast betonas i Havs- och vattenmyndighetens åtgärdsprogram för havsmiljön enligt havsmiljöförordningen. Havsmiljöinstitutets rapport är ett viktigt kunskapsunderlag i arbetet för att minska plastläckaget till havet och nå målet om en god miljöstatus i Sveriges marina områden.

Läs rapporten Plastföroreningar från Sveriges flytbryggor >>