Genom att granska arkivmaterial och historiska beskrivningar fann Henrik Svedäng och Susanna Lidström att fisket under flera hundra år bedrevs intensivt, men ändå på stabila nivåer, utan långvarig brist på strömming. Den kraftiga minskningen av fiskbestånden under det senaste halvseklet saknar historiskt motstycke.
– Det finns inget i det historiska materialet som tyder på en långvarig brist eller minskning av tillgången på strömming i Stockholms skärgård, trots att fångstnivåerna varierat avsevärt, säger Henrik Svedäng. Tvärtom verkar fiskresurserna ha varit stabila över tid och utgjort grunden för ett visst välstånd.
Studien visar att den nuvarande nedgången inte kan förklaras av naturlig variation, ”allmänningens tragedi” eller av säl, skarv och spigg. I stället pekar forskarna på att fiskeriförvaltningen inte har anpassat regleringen till det moderna, storskaliga fiskets ökade effektivitet.
Nedgången i strömmingsbeståndet hänger enligt studien ihop med snabba förändringar i ekosystemens funktion och med nya fiskemönster och utvinningsnivåer. Idag har färre, större och mer effektiva fiskefartyg tillsammans med privatisering av fiskerättigheter och statliga subventioner förändrat strukturen för hur fiskbestånden utnyttjas.
– Mot bakgrund av den långa historia av stabila och motståndskraftiga populationer som beskrivs i arkiven, understryker den kontinuerliga nedgången i strömmingsbeståndet efter 1970-talet att fiskeriförvaltningen har misslyckats med sin grundläggande uppgift, att bibehålla fiskbestånden, säger Henrik Svedäng.
>> Läs hela studien här: Notes From the Era of Pre-Modern Fishing in the Baltic Sea Reveal an Extensive and Resilient Fishing Mode
>> Läs en längre artikel som beskriver studien här: Studie av historiskt fiske avslöjar ovälkommen sanning
