För snart 50 år sedan observerades de första tecknen på en nedgång i beståndet av europeisk ål, när uppvandringen av gulål och fångsterna av blankål i Östersjön började minska. Sedan dess har utvecklingen gått spikrakt nedåt. Idag ligger tillväxten av nya unga ålar på rekordlåga nivåer i hela Europa.
Den europeiska ålen är numera klassad som akut hotad och orsakerna är många: överfiske, vandringshinder som kraftverksdammar, miljögifter, spridning av parasiter och klimatförändringar. Tillsammans har dessa faktorer gjort att arten riskerar att försvinna.
Ny metod avslöjar kraftig minskning
Att mäta hur mycket ål som faktiskt lyckas lämna våra kuster för att vandra ut mot Sargassohavet och leka har alltid varit svårt. Vanligen bygger kunskapen på rapporter från det kommersiella fisket – men dessa data är osäkra och ger en ofullständig bild.
I den nyligen publicerade studien har Henrik Svedäng i stället använt sig av internationella fiskerioberoende trålundersökningar. Dessa provfisken, som pågått under flera decennier, är oberoende av fiskerinäringen och kan därför ge en mer tillförlitlig bild av hur bestånden utvecklas. Och resultaten är oroande. Antalet ålar i Östersjön, Kattegatt och södra Nordsjön har minskat dramatiskt under de senaste 30–35 åren. Nedgången gäller alla storlekar, men särskilt de stora ålarna över 50 cm, har blivit alltmer sällsynta. Studiens resultat tyder dessutom på att den fiskedödlighet som tidigare beräknats för ål längs ost- och sydkusten är kraftigt underskattad.
– Den negativa trenden är oroande. Trots förvaltningsplaner och fiskebegränsningar ser vi inga tydliga tecken på återhämtning. Tvärtom har nedgången accentuerats sedan ålförvaltningsplanerna togs fram, vilket visar på ett samfällt misslyckande inom EU, inklusive Storbritannien, säger Henrik Svedäng.
Kritisk till ny ålförvaltningsplan
Trots flera decennier av åtgärder – från fiskestopp på vissa områden till utsättning av yngel – pekar utvecklingen åt fel håll. Om denna trend fortsätter är risken stor att den europeiska ålen försvinner helt.
Havs- och vattenmyndigheten har tagit fram ett nytt förslag på hur ålen i Sverige ska förvaltas de kommande åren, en plan som sträcker sig från 2025 till 2030. Målet på lång sikt är att mängden vuxna ålar som vandrar ut mot Sargassohavet ska öka och nå upp till ungefär 40 procent av vad den en gång var – men det kan ta mer än ett sekel att nå dit. På kortare sikt vill man minska människans påverkan så att högst en fjärdedel av ålarna dör till följd av fiske och andra mänskliga aktiviteter år 2050.
Henrik Svedäng varnar för att tiden håller på att rinna ut;
– Trots förvaltningsplaner och fiskebegränsningar ser vi inga tydliga tecken på återhämtning. Ålbeståndet är redan så hårt drabbat att risken för kollaps är överhängande. Att ha ett långsiktigt mål om ett återställande av utvandring till 40 procent av vad den var, samtidigt som de ålar som faktiskt finns i svenska kust- och insjövatten inte skyddas tillräckligt, går inte ihop.
Ålen är idag klassad som akut hotad på både den svenska rödlistan och av den internationella naturvårdsunionen IUCN.
>> Bottom trawl surveys show a sharp decline in European eel (Anguilla anguilla) abundance in northern European coastal waters
>> Havs- och vattenmyndighetens ålförvaltningsplan 2025–2030
>> Debattartikel: "För att rädda ålen måste fisket upphöra helt"
