Marinarkeologins förvaltningshistoria

Denna skrift fångar både ett smalt och ett brett perspektiv. Smalt, om man läser den som en dokumentation av framväxten av en marinarkeologisk förvaltning och kulturmiljövård i Sverige. Brett, genom att den med tydlighet visar hur marina kulturmiljöfrågor länge åsidosatts och ofta varit helt beroende av personer snarare än institutioner.

Till det breda perspektivet hör också konstaterandet att myndighetsövergripande arbete som rör marin kulturmiljövård inte alltid fungerar. Det är min förhoppning att denna mer generella läsning av Peters Normans text även kan intressera forskare från andra kunskapsfält.

Det är sällan vi som forskare får en möjlighet att systematiskt och ingående studera de administrativa och byråkratiska aspekterna av utvecklingen av ett vetenskapligt område. Vi har en tendens att underskatta just denna bakomliggande påverkan på forskningen.

Texten bygger huvudsakligen på arkivhandlingar, litteratur och intervjuer, men inemellan har Peter Norman flikat in kommentarer om hur han själv upplevde olika situationer, vilka ger en spännande och kompletterande bild till utvecklingen av marinarkeologin. Peter Norman spelade själv en avgörande roll. Dessa inifrånperspektiv är skrivna i jagform och ger arbetet en extra dimension.

Kontakta Havsmiljöinstitutet för beställning av en tryckt rapport.