Almedalen 2026 | Havsmiljöinstitutet
Bild
Almedalen
Länkstig

Åtgärder från källa till hav - vad kan vi lära från andra länder runt Östersjön?

Vad kan Sverige lära av sina grannländer i arbetet för att minska påverkan på Östersjön och genomföra åtgärder från källa till hav?
Det var frågan i fokus under Havsmiljöinstitutet första seminarium under årets Almedalsvecka, arrangerat i samarbete med Världsnaturfonden WWF, Uppsala universitet och nätverket Östersjödagarna. Deltog gjorde Ann-Marie Rytkönen från Finland och projektet ACWALIFE och Mari Sepp från Estland som berättade om projektet LIFEWetEST. De båda delade erfarenheter av hur konkreta åtgärder, samverkan och avrinningsområdesbaserad förvaltning kan bidra till bättre vattenmiljöer och ökad motståndskraft. I den efterföljande paneldiskussionen betonade Björn Risinger från Formas vikten av att lära av länder med liknande utmaningar och menade att Sverige har mycket att vinna på att inspireras av arbetet i Finland och Estland. Havsmiljöinstitutets föreståndare Kajsa Tönnesson lyfte fram Havs- och vattenmyndighetens projekt Ekosystembaserad Havsförvaltning som ett gott exempel på hur regional samverkan kan omsättas i praktiskt åtgärdsarbete, sam betydelsen av det gemensamma arbetet inom Helcom. Friskare hav kräver kunskapsutbyte, samarbete över gränser och åtgärder som utgår från hela avrinningsområdet – från källa till hav.
>> Se seminariet i efterhand på Almedalsveckan Play

Restaurering av havet – pengar i sjön?

Många naturmiljöer är i dåligt skick och Sverige och andra EU-länderna måste nu återställa skadade ekosystem, både på land och i havet. Men vad vinner vi på att restaurera om vi inte samtidigt stoppar pågående degradering av havsmiljön? Och hur kan man räkna hem en investering i restaurering? Genom det globala ramverket för biologisk mångfald har världens länder enats om att inte bara stoppa degraderingen, utan att vända den negativa trenden för biologisk mångfald. EU:s restaureringsförordning är tänkt att bli ett verktyg för att genomföra detta mål. Men om havsmiljön samtidigt försämras av övergripande påverkan såsom övergödning och överfiske - är det då värt att restaurera och vad ger oss denna investering? Hur motiverar olika aktörer sina investeringar? En panel med experter och olika aktörer diskuterar förutsättningarna för restaurering, hur investeringar kan räknas hem och dessutom leda till ökat samhällsengagemang. Deltog gjorde Fredrik Hannertz, Naturvårdsverket, Michael Palmgren, Marint kunskapscenter Malmö, Sofia Wikström, Stockholms universitets Östersjöcentrum, Sonja Jaari, John Nurminens Stiftelse och moderator var Lena Gipperth från Göteborgs universitet.

Kan jag bada? Hur säkrar vi kunskap om vad som händer i havet?

Samtidigt som behovet av kunskap ökar, minskar anslagen för marin miljöövervakning, vilket i sin tur innebär färre provtagningar och nedskärningar i marina infrastrukturer. Hur säkrar vi kunskapen om vad som händer i våra hav? Havsmiljöinstitutet, Formas och Uppsala universitet bjöd in till ett seminarium om framtidens miljöövervakning. Inbjudna talare var Anna Willstrand Wranne från Voice of the Ocean, Daniel Westlén, Regeringskansliet, Klimat- och näringslivsdepartementet, Lina Mtwana Nordlund, Uppsala universitet, Karin Lexén, Naturskyddsföreningen och Alexandra Colbing från Länsstyrelsen i Gotlands län. Under seminariet framkom att långa och obrutna tidsserier måste värnas, samtidigt som miljöövervakningen behöver utvecklas med nya metoder och ett smartare utnyttjande av befintliga data. Lina Mtwana Nordlund lyfte behovet av att mäta fler påverkansfaktorer, men också mäta det som faktiskt fungerar för att kunna bedöma om våra åtgärder ger effekt. Hon betonade också vikten av datadelning och sammanfattade behovet i en tydlig uppmaning: vi måste gå från fragmenterad kunskap till en samlad helhetsbild. Daniel Westlén betonade att miljöövervakningen alltid kommer att handla om prioriteringar, men också att den är en nödvändig grund för att kunna fatta väl underbyggda beslut om havsmiljön. Seminariets tydligaste budskap var att miljöövervakning är en investering i framtiden. Utan långsiktig kunskap riskerar vi att missa de förändringar som påverkar både havets ekosystem och samhället.
>> Se seminariet i efterhand på Almedalsveckan Play 

Bild
Panel Almedalen
Foto: Tina Johansen Lilja

Har vi fiskat ut våra hav – och vad krävs för att vända utvecklingen?

Fiskbestånden i Skagerrak och Kattegatt har kollapsat trots omfattande reglering och god datatillgång. Vad säger denna utveckling om dagens fiskeriförvaltning – och vilka politiska vägval krävs för att säkra havets biologiska mångfald och vår framtida livsmedelsförsörjning? Ny forskning baserad på 75 års fiskeridata från Skagerrak och Kattegatt visar att de kommersiella landningarna har gått ned med över 90 procent sedan mitten av 1900-talet. Arter som torsk, sill och makrill har minskat kraftigt och i dagsläget kan fångster bara göras av skaldjur och vissa plattfiskar. Seminariet diskuterar hur bristande helhetssyn äventyrar vår livsmedelsförsörjning och fungerande ekosystem. Vilka politiska beslut behövs och vilka åtgärder måste till för att vända utvecklingen för fisken i Västerhavet? Havsmiljöinstitutets vetenskapliga samordnare Henrik Svedäng var på plats för att presentera sin forskning. Deltog gjorde även Joanna Lewerentz , suppleant, Miljö- och jordbruksutskottet(M) och Tomas Kronståhl, ledamot, Miljö- och jordbruksutskottet(S). Moderator var Ellen Bruno från Stockholms universitets Östersjöcentrum.